Att utfodra en dräktig och digivande tik

Med rätt utfodring kan man stöda den dräktiga och digivande tikens välbefinnande på bästa möjliga sätt. Samtidigt säkerställs en lämplig tillförsel av näringsämnen åt valparna enda från parning till slutet av amningstiden. Detta säkerställer däremot idealisk tillväxt och utveckling för valparna. Det gäller alltså att börja fundera på tikens utfodring redan då man planerar att para tiken.

Innan tiken blir dräktig

En tik som ska paras bör vara i god fysisk kondition, ha idealvikt, och utfodras med bra foder av hög kvalitet. Övervikt är känt för att ha en skadlig effekt på både den dräktiga tiken men även valparna. Även om hunden är undernärd kan det innebära utmaningar.

Tidig dräktighet – den första och andra trimestern

En valp som utvecklas i moderns livmoder får sin mat genom moderkakan från tikens blodomlopp. För att säkerställa ideal tillväxt och utveckling av valparna bör den dräktiga tiken få rätt balans mellan energi och viktiga näringsämnen från sin kost.

Lyckligtvis har naturen utformat det så att valparna vanligtvis får allt de behöver från sin mammas kropp, och utvecklingen äventyras sällan av en bristfällig tillgång till näringsämnen. Men en bristfällig eller dålig diet kan däremot förorsaka försämring i tikens hälsa under dräktigheten.

Under den första och andra trimestern av dräktigheten förändras inte energibehovet hos tiken mycket, och det är inte absolut nödvändigt att ändra på utfodringen av en dräktig hund som redan matas med en högkvalitativt och balanserat foder. För att säkerställa ideal utveckling för valparna, bör införandet av vissa viktiga näringsämnen i valparnas kost dock säkerställas.

Dessa näringsämnen är bland annat följande:

Omega-3-fettsyror. I synnerhet stödjer långkedjig eikosapentaensyra (EPA) och docosahexaensyra (DHA) utvecklingen av valpens nervsystem, hjärna, och syn. De bästa källorna till EPA och DHA är fisk och fiskolja.

Folsyra. Folsyra, eller vitamin B9, är ett viktigt näringsämne för snabbt delande celler, och dess brist kan störa utvecklingen av embryot. Ett tillräckligt intag av folsyra kan motverka gomsprickor hos valpar. Folsyra erhålls från många grönsaker och baljväxter, men den kan även ofta tillsättas till en komplett kost tillsammans med andra B-vitaminer.

Antioxidanter. Näringsämnen som innehåller antioxidanter, såsom vissa vitaminer och aminosyror, hjälper att förhindra de skadliga effekterna av ökad oxidativ stress under stresstillstånd i kroppen, som t.ex. dräktigheten kan orsaka. Enligt vissa studier kan antioxidanter också stödja bildningen av hormoner hos tiken.

Sen dräktighet – den sista trimestern

Under den sista trimestern av dräktigheten ökar valparnas tillväxt i livmodern, vilket gör att tikens energibehov ökar. I detta stadie kan å andra sidan moderns aptit också försämras på grund av hormonella förändringar, samt på grund av att livmodern trycker på buken. Detta gör det allt viktigare att säkerställa en högkvalitativ och näringsrik kost för modern.

Under den sista trimestern är det bra att utfodra tiken med ett mycket energitätt och välsmakande foder, vid behov i mindre portioner, flera gånger om dagen. Ibland kan det till och med vara bra att maten är fritt tillgänglig för hunden. Vid behov kan moderns energiintag ökas lite tidigare, redan i mitten av dräktigheten, men övervikt bör generellt undvikas under dräktigheten.

Övervikt och fett som samlas mellan livmoderns muskelceller kan medföra utmaningar vid sammandragningar och förlossning. En överviktig tiks potentiellt dåliga kondition kan göra det utmanande för tiken att klara sig genom en tung förlossning. För att hjälpa med att beräkna en hunds energibehov i slutet av dräktigheten, finns det separata instruktionstabeller att följa.

Förutom att det är viktigt att upprätthålla en balanserad intagning av energi hos tiken för att bibehålla tikens allmäntillstånd och säkerställa valparnas utveckling, bör man även se till att öka mängden viktiga näringsämnen i fodret mot slutet av dräktigheten. Då man ger hunden ett högkvalitativt och näringsrikt torrfoder, uppfylls detta helt enkelt genom att öka mängden mat som ges åt hunden. I detta skede är det dock viktigt att se till at fodret som används innehåller en tillräcklig mängd energi och rikligt med protein och fett.

Under dräktighetens sista trimester är det viktigt att tiken får ett lättsmält foder, och onödigt högt fiberinnehåll bör undvikas. Egenskaperna hos ett fiberrikt foder är utmärkta till exempel för en hund med viktproblem, då fodret är mindre energirikt och håller magen fylld längre, men ett sådant foder kan vara skadligt för en tik som redan kan ha nedsatt aptit i slutet av dräktigheten.

Foder avsedda för valpar är ofta ett bra val för en tik som närmar sig slutet av graviditeten. Du kan läsa mer om våra foderalternativ här.

Mineralhalten i maten ska vara balanserad under hela graviditeten, men kalciumtillskott ska inte användas innan förlossningen. Tvärtemot vad många tror, bidrar inte tillskott av kalcium vid slutet av graviditeten till att minska risken för s.k. förkalkning (hypokalcemi) efter förlossningen. Däremot kan överdrivet kalciumintag före förlossningen i värsta fall utsätta en tik för större risk för hypokalcemi, då det stör regleringen av den naturliga mineralbalansen.

Utfodring av en digivande tik

Då en tik ammar är hennes energibehov som störst och påverkas direkt av kullens storlek och mängden mjölk som produceras för valparna. Mängden mjölk en tik producerar uppskattas vara i genomsnitt 1 % av moderns kroppsvikt per valp för de första fyra ungarna och öka med cirka 0,5 % för de kommande fyra ungarna. För kullar på mer än åtta valpar har ökningen av antalet valpar liten effekt på mängden producerad mjölk.

Tikens mjölkproduktion ökar under de kommande fyra veckorna efter förlossningen, varefter valparna börjar bli stora nog att äta annan mat. Då börjar mängden mjölk som produceras att minska.

Precis som vid slutet av graviditeten, finns det exakta instruktioner för att beräkna det ökade energibehovet under tiden då tiken ammar. Till exempel behöver en hund på 25 kilo som ammar fem tre veckor gamla valpar cirka 4 500 kcal energi per dag. En lika stor normalt aktiv och icke-digivande hund behöver ca 1200 kcal per dag. Så att föda upp valpar tar verkligen inte bara tid utan också mycket energi av tiken!

Den största utmaningen under denna tid är ofta att få modern att äta tillräckligt med energifylld mat för att möta hundens höga energibehov. Precis som då man matar en dräktig tik i slutet av dräktigheten, är det lättast att mata en digivande hund med ett lättsmält, välsmakande, energirikt och näringsrikt torrfoder. I många fall kan mat vara fritt tillgänglig för modern. Den digivande tiken bör få motsvarande mängd näringsämnen som hon fick i slutet av dräktigheten.

Utfodring av nyfödda valpar

Att mata de nyfödda valparna är under de första veckorna i huvudsak på moderns ansvar. Om mjölkutsöndring är tillräcklig och valparna växer stadigt finns det vanligtvis inget behov av att ingripa i utfodringen. Om man märker problem i valparnas tillväxt eller mammans mjölkproduktion av en eller annan anledning är bristfällig, kan det bli nödvändigt att utfodra valparna med mjölkersättning utöver modersmjölken. Mjölkersättning som kan köpas hos veterinären eller på husdjursbutiker, liknar till sammansättningen bäst modersmjölken.

Energireserverna hos en nyfödd valp är mycket små och till följd av ett otillräckligt näringsintag kan valparna drabbas av energibrist, sänkt kroppstemperatur, uttorkning, diarré och olika inflammatoriska tillstånd. Vård av en nyfödd valp och ytterligare utfodring i en problemsituation kräver bekantskap med ämnet.

Energibehovet för en nyfödd valp är ungefär dubbelt så stort som hos en vuxen hund. Tikens mjölkproduktion ökar fram till cirka fyra veckor efter förlossningen. Efter detta kan valparna naturligt börjar äta fast föda utöver modersmjölken.

Ofta kan valpar börja vänja sig vid fast föda från cirka tre veckors ålder. Det är lättast att introducera fast föda då man börjar med mjukare mat, som t.ex. torrfoder som blandas med vatten eller mosad burkmat.

Det första fodret för valpen ska vara ett mycket lättsmält och energirikt foder som innehåller den rätta balansen av alla de näringsämnen som valpen behöver. Färdigt foder designade för detta ändamål är ett säkert och bra val. Under tillvänjningsfasen, får valparna förutom att dia, äta hur mycket fast föda de vill. Mängden mat och måltider ökar i takt med att diandet minskar.

Att övervaka valparnas tillväxt och se till att alla valpar får rätt näring är viktigt under hela tillväxten.

Avvänjning av mjölken för valpar sker vanligtvis naturligt från cirka fyra veckor och framåt, vid förlossningstillfället. Mjölkproduktionen tar slut och mamman tröttnar gradvis på att amma medan valparnas första tänder slår ut.

Alvars tips för vidare läsning:

Är du uppfödare? Välkommen att bekanta dig med vår uppfödarklubb!

Valpägare? Läs mer on valpens utfodring här.

Eller gå in och shoppa – låt oss börja med att skapa en rekommendation som passar din hunds individuella behov!